Arabiska bidraget till medicinen

Det arabiska bidraget till medicinen har varit väldigt viktig i Europa. Araberna var bland de första som började med läkekonsten. Redan på 630-talet grundades det första sjukhuset som kallades bimaristan från persiskan bimar=sjuk och stan=plats. Det fanns redan på denna tid skilda sjukhus för blinda, spetälska och mentalt sjuka människor. Läkarna var kunniga i behandlingen av ögonsjukdomar, eftersom det var väldigt vanligt med ögonsjukdomar.

Al-Razi född 865, var en känd författare som skrev om medicin och sjukhus. Vid 40 års ålder begav han sig till Bagdad för att studera medicin, när han var klar blev han direktör för ett sjukhus. Han producerade mer än 100 medicinska skrifter som användes vid europeiska universitet. Hans mest berömda arbete var om skillnaden mellan vattkoppor och mässling. Al-Razi var en mycket klok man som använda sig av små trådar för att sy ihop sår, han identifierade hösnuvan, han var den första som använde alkohol som ett antiseptiskt medel han förstod även att läkaren och patienten måste kunna lita på varandra.


Denna bild föreställer al-Razi

Ibn Sina var från Bukhara, han var också en klok man som ägnade sig åt medicin, filosofi, vetenskap, musik, poesi och statsmannakonst. Hans mästerverk är Medicinen kanon som innehåller 760 medicinska växter och mediciner. Han betonade bra matvanor och beskrev rabies, bröstcancer etc. Hans verk användes ännu på 1800-talet i europeiska universitet.


En bild på Ibn Sina

Några andra arabiska läkemän som är värda att nämnas:
Abu al-Hasan född 838, var den som insåg att tuberkolos är en epidemisk sjukdom.
Ibn Nafs född 1210, gjorde en viktig beskrivning av blodomloppet i lugorna, det lilla kretsloppet.

De första apoteken öppnades på 800-talet i Bagdad. Arabiska farmakologer introducerade en mängd nya läkemedel som senna, sandelträ, myskmalva, muskot, nejlika och kvicksilver. Hayyan var en famakolog som skrev om metoder för destillering, filtrering, smältning. Han var den första som beskrev framställningen av t.ex. antimon och salpetersyra.

Tack vare den arabiska läkekonsten har vi kunnat utveckla vår vetenskap om medicin.


Medicinen kanon (Al-Qanun fi Tibb)

Martin Luthers syn på judendomen

Martin Luther föddes 10 november 1483 i Tyskland, han var en tysk präst, munk, teolog och reformator. Han grundade den evangelisk-lutherska kyrkan för att förnya kristendomen och göra religionen mera modern. Vi ser ofta Luther som en stark person, som stod för sin tro och kämpade för förbättringar för folket och religionen. Detta stämmer nog, Luther var en stor förebild för många och han hade bra idéer för religionen och folket, men det som många inte vet är att Luther hade väldigt starka åsikter och tankar kring judendomen och judarna.

Luther skrev mycket om judarna och till en början var han inte negativ inställd till dem men så småningom började han skriva negativa saker om judendomen och judarna. Luther ansåg att judarna var ett förkastat folk som var skyldiga till mordet på Jesus. 1523 skrev Luther skriften ''Jesus Kristus föddes som jude'', skriftens syfte var att omvända judarna till kristendomen, men då judarna inte omvände sig blev Luther bitter. Luther började tycka att judarna var hädare och lögnare då de inte accepterade Jesus som messias. Detta slutade med att Luther 1543 skrev  ''Om judarna och deras lögner''. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan ''djävulens folk''. I sin skrift skrev Luther om vad de kristna borde göra med detta ''förkastade och fördömda folk'' för att inte bli delaktiga i deras lögner och hädelser. ''Vi måste med bön och gudsfruktan öva sträng barmhärtighet för att om möjligt rädda några av dem från dem från de glödande flammorna. Hämnas får vi inte. Judarna har hämnden hängande om halsen, tusen gånger större än vad vi kan önska dem. Därför ger jag mina trogna följande råd'' Detta skrev Luther i sin skrift ''Om judarna och deras lögner''. Luther hade sju punkter på vad man skulle göra med judarna, så här följer det, man skall: 1. bränna ner deras synagogor och skolor, 2. förstöra deras bostäder och låta dem bo på särskilda ställen som zigenarna, 3. ta ifrån dem alla bönböcker och talmudskrifter, 4. förbjuda rabbinerna vid hot om livets förlust att i framtiden undervisa, 5. upphäva rätten till fri lejd (=reseförbud), 6.förbjuda deras ocker, systemet med utlåningsräntor, och ta ifrån dem deras kontanta tillgångar, 7. ge arbetsföra judar ''slaga, yxa, jordhacka, spade, spinnrock, slända och låta dem förtjäna sitt bröd i anletes svett''

Hitler hyllade Luther och kallade honom en av Tysklands och det tyska folkets största hjältar. Hitler tolkade Luthers skrifter på ett eget vis, vi måste komma ihåg att Luther endast skrev dessa skrifter och uttryckte sina åsikter baserat på religion, han ville inte utrota judarna utan han ville inte ha kvar judendomen som en egen religion. Han ville att judarna skulle omvända sig till kristna och han ville inte att judarna skulle bo i Tyskland eftersom alla hade tanke- och trosfrihet, men ville man utöva någon annan tro än den regerande furstens, så bestod friheten i att man fick flytta till ett annat land eller en annan furstes område. Luther menade att han själv också skulle göra så.

Religionens ursprung

Religionen har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Människorna dyrkade naturen,  trodde på magi, andliga väsen och gudar. Vi vet att religionen funnits med oss en lång tid men vi vet inte var den har startat, hur och varför. Det vi vet är att det finns många olika former av religion och den förnyas hela tiden. Religion är en stor del av våra vardagliga liv fortfarande.

E.B Tylor ansåg att religionen utvecklades från tron på andliga väsen. Han tyckte att religion är tron på övernaturliga varelser, han ansåg även att religionen uppstod då människorna började fundera på skillnaden mellan levande och döda ting. Detta innebär att religionen har funnits med oss en lång tid, enda sedan människorna var tillräckligt utvecklade att tänka och fundera på dessa saker. Detta strider emot t.ex. kristendomens uppfattning om hur religionen kom till eftersom Gud skapade världen skapade han även religionen.

Olika forskare har olika tankar om religionens ursprung. Max Müller ansåg att religionen har sitt ursprung i naturfenomen medan Sir James Frazer ansåg att religionen har utvecklats från primitiva magiska försök att bemästra tillvaron. Emile Druckheim ansåg att religionens funktion är mera intressant än ursprunget. Religionen finns till för att hålla samman en samhällsgrupp och gudar är en representation av samhällets makt. 

Själv tror jag att religionen utvecklades då människan lärde sig att tänka och fundera på livet och döden. Jag tror att eftersom det inte fanns någon vetenskap medan vår art utvecklades behövde människorna någon slags förklaring hur de kommit till och vad som skulle hända efter döden. De behövde någon form av trygghet och på så sätt har religionen utvecklats med oss. Det är en trygghet och förklaring till de saker vi inte förstår.